Förrättning:

  1. 1. = förrättande (sällan).
  2. 2. i konkret men.:
    1. a. = tjenst-, embetsförrättning: munus (officii); officium; actus (Qu., Pn.); negotium; ministerium; sköta, bestrida en f. munere, officio fungi, perfungi; munus exsequi; negotium gerere, administrare; vara upptagen, strängt upptagen af f-r negotiis (necessariis) occupari, distringi.
    2. b. religiös f.: sacrum; res divina.
    3. c. lifsförrättning (lifsfunktion): munus corporis (doloribus carere et muneribus fungi corporis, C. de Am. § 22).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!