Förnämst:

  1. 1. i allm. (f. till sin beskaffenhet): primus, praecipuus (främst – primus locus); optimus, praestantissimus (bäst – stilus est p. dicendi effector et magister, C.); summus (högst, ypperst – summus philosophus); maximus (mest betydande – m. argumentum); gravissimus (vigtigast – causa g.); det f-a i en sak caput rei (hufvudsaken – caput est artis decere); detta är min f-a omsorg, att hoc mihi maxime curae l. cordi est, ut –.
  2. 2. = till rang förnämst (förnämast): princeps, primarius; se i öfrigt Förnäm.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!