Folklif:

  1. 1. i allm.: mores populi, civitatis; consuetudo civium l. civilis; communis civium vita l. consuetudo (C. de Or. I. § 221); ett sedligt f. sancti, boni civium mores; berättelse ur f-t narratio, fabula ex communi civium vita sumpta, in qua plurima est vitae civilis (communis civium) effigies (efter C. de Or. I. § 193).
  2. 2. folklifvet sådant det visar sig vid folksamlingar, folknöjen: der var ett friskt, fritt f. vulgus se populari more libere delectabat.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!