Ed, m.:
- 1. i allm.: jusjurandum (edlig
försäkran, förpligtelse; vitnesed; j. est
affirmatio religiosa); gå ed jusjurandum dare;
dyr ed jusjurandum sanctissimum; gå ed,
aflägga ed på ngt, på att ngt är sant
jurejurando firmare, confirmare alqd; jurare,
juratum dicere alqd esse; med ed förbinda
sig jurejurando se obstringere (se
facturum alqd); jurejurando inter se sancire,
ne faciant alqd; vara bunden af ed
jurejurando teneri, alligatum, astrictum esse;
lösas från ed jurejurando solvi, liberari;
hålla ed j. servare, conservare; j-i fidem
servare; bryta ed j. negligere, violare,
fidem j-i fallere; taga, fordra ed af ngn ad
j. adigere, j-o adigere alqm (se facturum
alqd); på ed lofva ngt juratum promittere
alqd.
- 2. krigsed: sacramentum; taga ed,
låta aflägga ed sacramento adigere, rogare
alqm; svärja fanan, krigsed (apud alqm)
sacramentum dicere; in verba (alicujus)
jurare (svärja efter det af öfverbefälet l. i
dess namn förestafvade formuläret = aflägga
trohetsed åt ngn, åt konsuln, kejsaren, T. Ann.
I. 7); förestafva eden praeire
sacramentum.
- 3. = svordom, förbannelse:
exsecratio; utstöta eder diras fundere,
imprecari alicui.
|
|
|
|
Kommentera