Börja:

  1. I. der handlingens början motsättes dess fortgång l. det objekt, hvarmed (den punkt, från hvilken) man börjar, ett annat objekt:
    1. 1. i aktiv mening: b. ngt, på ngt, att göra ngt:
      1. a. i allm.: incipere (b. i mots. till vara overksam: sapere aude! incipe!, Hor.; med infin.: incipe, parve puer, risu cognoscere matrem, Vg.); occipere (magistratum; regnare, L.); coepisse (hafva börjat, coepit började o. s. v.), blott med inf. (hos de bäste förf. blott med aktiv infinitiv); ordiri, exordiri, t. ex. orationem, opus, loqui (eg. göra uppränning till ngt, således börja i motsats till fortsätta – persequi, pertexere o. d.); närmast synonymt med ordiri är instituere (planlägga – med ack. obj. eller infinitiv – instituta absolvere, C. de Legg. I. § 9; institui referre sermonem Crassi et Antonii, C. de Or. III. 1. 1); aggredi rem, ad rem, facere alqd (skrida till att; adoriri); ingredi (iter; äfven med inf., C.); initium rei, rei gerendae facere; inchoare (börja i motsats till fullända, blott börja: inchoato operi fastigium imponere, C.).
      2. b. börja med ngt incipere a re; initium sumere, facere, ducere ab, ex re; principium, exordium ducere, sumere, capere a re; ordiri (ab initio, N.; proficisci a re (ab exiguis initiis b. med litet, L.).
      3. c. särsk. märkas uttrycken för att börja tala, börja framställa ngt, börja läsa o. s. v.: ordiri, exordiri (äro ofta = ordiri dicere l. exponere alqd; o. causam, o. alqm – att skildra ngn, C.; N. Th. I. 1); (han b-r tala infit, L.); han b-de med att säga, att – ita exorsus est, non sibi exhortandum Cottam, sed laudandum videri, C. de Or. I. § 30; hoc primum posuit (in oratione sua); han började med att beklaga – exorsus est a deploranda solitudine sua; b. en bok libri (scribendi, legendi) initium facere, ad librum (legendum, scribendum) aggredi; (librum in manus sumere); instituere (scriptionem libri; scribere alqd); inchoare alqd de re (C. Brut. § 20; jfr de Legg. I. § 9).
      4. d. vidare märkas ss. särskilda uttryck för börja (med vissa objekt af nomina, ej af infinitiver): movere (bellum; litem; sermonem; disputationem); inferre, inducere sermonem de re; b. krig med, mot ngn bellum inferre alicui; b. process med ngn litem intendere alicui; b. träta med ngn rixam movere; b. striden proelium committere; b. handgemäng manum conserere.
      5. e. b. på nytt: proelium, bellum redintegrare, renovare; studium recolere, repetere; se referre, revocare ad rem gerendam.
    2. 2. i neutral mening:
      1. a. absolut: incipere (febris incipit, C.; a frigoribus novus incipit annus, Ov.); ordiri (unde est orsa, in eo terminetur oratio, C.); året b-de med Januari a Januario agebatur principium anni (L.); coepit (började; sällsynt: coepit silentium, Sa.); oriri, exoriri, nasci (uppstå, uppkomma – bellum, seditio, dissensio); initium oritur, nascitur rei; moveri (bellum); börja = vidtaga i rummet: initium capere; excipere; oriri, nasci a loco (T. Germ. 30. 34; Cs. b. G. I. 1).
      2. b. med infinitiv: uttryckes ofta med inkoativa verb, ss.: det b-r dagas illucescit; det b-r blifva afton vesperascit; – särskilda verb med betydelsen börja i denna användning äro: incipere (lex non tum incipit lex esse, quum primum scripta est, C.); coepit, coeptum est (började – det senare hos de bäste förf. med passiva infinitiver); appetit ver, dies.
  2. II. der det subjekt, som börjar, motsättes ett annat subjekt, hvars verksamhet l. tillstånd senare vidtager:
    1. 1. om handlande subjekt: oftast att återgifva med göra början l. göra ngt först primum l. priorem, ultro; facere initium, initium fit ab alqo; b. tåget agmen ducere; b. kriget bellum ultro inferre; b. striden principem movere, ciere (L.) proelium; b. samtalet priorem l. primum loqui, dicere; movere sermonem; ab eo oritur sermo (C. de Am. § 4); b. anfallet priorem lacessere; b. sången cantum praecipere (mots. succinere); b. du tuae sunt primae partes! (jfr L.); börja du att nedlägga vapnen tu prior – projice tela manu, Vg.
    2. 2. om sakliga subjekt = början sker, göres med, ngt är början, förste delen af ngt: Januari b-r året a Januario incipit annus, Januarius est anni principium.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!