Bruk:
- 1. = brukande, nyttjande: usus;
tractatio; göra b. af en sak uti re; (göra ett
dåligt, godt b. bene, male uti); adhibere,
ad usum convertere rem; in usum
conferre rem; komma i b. frequentari,
increbrescere, percrebrescere, invalescere,
evalescere (Qu., T.); vara i b. adhiberi,
usurpari (incipere, coeptum esse); hafva
sina sinnens b. integris esse sensibus; sakna,
mista ögonens b. oculorum luminibus
carere, lumina amittere; komma ur b.
obsolescere; uppfinna b. af ett ting usum rei
reperire (serrae repperit usum, Ov.);
hafva b. för en sak posse uti re; opus l. usus
alicui est alqa re.
- 2. = odling,
bearbetning af jord, bergverk; beredning af
råämnen: cultura, cultus, cultio agrorum;
officina (jfr jordbruk, jernbruk, tegelbruk o. s. v.).
- 3. = plägsed, vana: mos, consuetudo,
institutum; högtidligt b. ritus; mos
solennis; vedertaget, allmänt b. mos receptus,
communis; religiöst b. sacer mos, ritus;
borgerligt b. mos consuetudoque civilis
(C.); enligt b-t de more, ex more; emot b-t
contra morem; införa ett b. morem
inducere, introducere (in civitatem, C.),
instituere; inferre morem, Juv.; det är ett
b. att – institutum, mos est, ut –, solet;
(inde institutum mansit, ut Pinarii extis
ne vescerentur detta gaf anledning till det
b., som länge bibehållit sig, att –); införa det
b-t, att – instituere, ut –, Cs.; så bjuder, så
är b-t sic assolet; ita obtinet mos; ita
institutum est; sic in nostris moribus et
institutis positum est; b-t medgifver,
föranleder (patitur consuetudo, fert
humanitas, C. de Off. II. § 51); (usus närmar sig
till betydelsen af mos l. consuetudo hos
Hor.: cadent –, quae nunc sunt in honore
vocabula, si volet usus, quem penes
arbitrium est et jus et norma loquendi).
|
|
|
|
Kommentera