Brant, m.: locus (clivus) praeceps, praeruptus; stå på en b. in praecipiti stare; störta sig utför b-n praecipitem ire, se agere l. dejicere, ferri in abruptum; – i oeg. uttryck: vara på undergångens l. förderfvets b., stå på b-n af sin undergång inclinare ad interitum (fortuna inclinata ac prope jacens, C.); prope afflictum esse; prope ab interitu abesse ɔ: pernicies imminet, impendet alicui; ejus fortunae in extremo sitae sunt, (Sa.); appropinquat occasus, interitus (rei publicae).
Kommentera
|