Väsen, Väsende:
- 1. = natur; inre,
bestående beskaffenhet: natura; vis (v-t som
kraft); vis et natura (animi, honesti –
själens, det sedligas v.); genus rei;
substantia (Qu. I. praef. 21); essentia (id. III. §
23); res ipsa; icke hafva öga för sakens v.
naturam rei non videre; menniskans
andliga v. mens hominis.
- 2. = sätt att vara
l. skicka sig: mores; anspråkslöst,
anspråksfullt v. mores modesti, arrogantes.
- 3.
ett väsende (sjelfständigt ting): natura
(ceterae n-ae, C. N. D. II. § 58; C. Tusc. I. §
66); (res); Gud är ett osynligt v. Dei
natura ea est, quae sub sensus non cadat;
ett förnuftigt v. intelligens natura; ett högre
v. superior quaedam natura (C. de Inv.
II. 161); ett andligt v. animus; mens; ett
lefvande v. animans.
- 4. = oväsen, larm:
strepitus; tumultus; turba, turbae; hålla
v. strepere; göra v. af sig se jactare;
gloriari.
Kommentera