Vaka, v.:
- 1. vigilare; v. hos en sjuk
vigilare ad lectum aegrotantis, apud
aegrotantem; v. långt in på natten ad multam
noctem vigilare; v. hela natten
pervigilare totam noctem, pervigilare (vigilare
leve est, pervigilare grave est, Mart. IX.
68. 10); förmåga att v. vigilantia; v. om
natten för att arbeta lucubrare; v. = hålla
vakt vigilare, excubare; v. öfver ngn, ngt
v. pro alqo, pro alqa re; custodire alqm,
alqd; ad custodiam alicujus rei
advigilare; försynen v-r öfver menniskorna numen
adest rebus humanis; v. öfver samhällets
säkerhet tueri civitatem (jfr C. de Am. 14:
virtus, quae etiam populos universos tueri
iisque optime consulere solet; v. öfver
ngns uppförande mores alicujus custodire,
observare; v. öfver sig sjelf se observare,
cavere; v. öfver sin hushållning rem suam
tueri, conservare.
- 2. vaka upp, vanl.
blott i imperativen: vak upp expergiscere!