Uttrycka:
- 1. eg.: exprimere; extorquere;
elidere.
- 2. = tillkännagifva (om personer
och saker): significare; declarare (tydligt u.;
vim verbi definitione, C. de Or. I. § 190);
verbis dicere, efferre; exprimere (liksom
lemna ett aftryck af, åskådligt u.); ord som
egentligen u. saken verba rem proprie
declarantia, demonstrantia (C. de Or. III.
49); verba propria et apta (ibdm 31); u.
sin glädje, sin sorg, sin mening dolorem,
gaudium significare; quantopere gaudeat,
doleat, quid sentiat, significare; medels ord
u. (utpregla) själens förnimmelser sensa
dicendo exprimere; jag kan knappt i ord u.
hvad jag känner quid sentiam, verbis
dicere vix possum; i korthet u. breviter
dicere, comprehendere; u. sin beundran, sitt
förakt för ngn admirari alqm, contemnere
alqm (C. de Or. I. § 75; Siesby i Opusc.
phil. ad Madvig. missa, p. 234 ff.).