Utbrott:

  1. 1. i mera abstrakt mening = utbrytande, frambrytande: eruptio; ortus (uppkomst); initium; komma till u. erumpere; (sisti non posse); exardescere; före krigets u. ante belli initium; nondum orto bello.
  2. 2. = yttring, anfall af affekt, sjukdom, lidelse: impetus; vis (sing.); hämma, stilla u-n af ngns vrede irae impetum, -ūs, vim reprimere; u-n blefvo allt häftigare in dies impetus vehementiores facti sunt; u-t gick öfver, lade sig impetus cecidit, consedit; i ett u. af vrede ira incitatus.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!