Ursäkt: excusatio; defensio (försvarsgrund); causa (giltigt skäl, laga förfall); venia (u. som gifves, medgifves); giltig u. probabilis, idonea excusatio, causa; skamlig u. turpis excusatio; anföra en u. excusatione uti, e-m afferre; causam afferre, cur, ut sibi ignoscatur (C. de Am. § 37); anföra ngt ss. u. excusare alqd (t. ex. inopiam, temporis angustias); anföra ss. u., att – excusare, quod (excusavit Titium Terentius, quod eum brachium fregisse diceret) l. ack. och inf. (excusatur Areopagita esse, C.); defendere (id se aliorum causā fecisse d-t, C.); antaga en u. accipere excusationem; det är ingen u. nulla excusatio (peccati, si amici causā peccaveris, C.); bedja om u. veniam petere (C.; orare, rogare); jag ber på det högsta om u. veniam des, oro; gör min u. me excuses velim; pro me veniam petito; härför finnes ingen u. haec res excusationem non habet (stultitia e. n. h., C.).
Kommentera
|