Uppkomst:

  1. 1. i allm.: ortus; origo; fons.
  2. 2. u. till anseende, värdighet, rikedom: dignitatis, fortunae amplificatio, incrementum; hafva ngn att tacka för sin u. dignitatem (auctam, T. Hist. 1. 1), fortunam amplificatam (fortunas) debere alicui; göra sin u. på ngt alqam (rem) causam dignitatis et nobilitatis habere; alqa re nobilitari, locupletari; det blef hans u. hac via ad dignitatem, ad honores, ad divitias pervenit.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!