Ung:
- 1. positiv:
- a. om menniskor uttryckes
ung ss. attribut med sitt substantiv mest med
ett substantiv: u. man, qvinna juvenis; u.
gosse, pojke, flicka adolescentulus, -a; puer,
puella; de unge, ungt folk juvenes,
juniores; adolescentes (C. de Sen. 71);
juventus; ung äkta man recens l. novus
maritus; ung hustru nova nupta; u. ålder
prima, tenera (späd), florens, vigens
(blomstrande, kraftig) aetas; i mina u-a år me
puero l. adolescente; dö ung, i u-a år
immatura morte intercipi; in ipso flore
aetatis mori; ung soldat tiro; vara ung
juvenem esse; florenti aetate esse; för ung
nondum maturus, maturus aetate
(nondum maturus imperio, L. I. 3); för ung
till att (äfven) minor natu, nimis tenera
aetate, quam ut –; u-a krafter vires
integrae; blifva, känna sig ung på nytt (mirum
in modum) repuerascere; u-e gubbar
veteres pueri (Pt.).
- b. om djur och
växter: tener; novellus; ung stut juvencus;
ung häst equus tener; (pullus equi); ung
hund catulus; u-t kött caro tenera; u-t träd
arbor novella.
- 2. yngre, yngst: minor
natu; minimus natu; junior (blott om
menniskor och utan bestämd jemförelse); mycket
yngre multo minor; den yngste brodren
minimus fratrum; de yngres centurier centuriae
juniorum; det yngre slägtet juniorum aetas.
|
|
|
|
Kommentera