Tyst, adj.: tacitus (som tiger l. förtiges); silens (som ej gifver ljud ifrån sig); taciturnus (tystlåten); mutus (stum); t. öfverenskommelse tacitus consensus; hålla sig t. silere, tacere; silentium tenere; vara t. med ngt, hålla ngt t. tacere, reticere alqd; silentio premere; dissimulare; taciturnitate cohibere (T.); det är t. med den saken de ea re silentium est, siletur (Sa. Cat. 2); t-a natten conticinium noctis; allt är t. omnia silent; (nulla aura movetur); allt blef t. igen resedit, consedit tumultus, strepitus; blifva t. conticescere, obmutescere; gå t. med sina göromål, med sin verld per silentium negotiis fungi; (silentio vitam praeterire – i ofördelaktig mening, Sa. Cat. 1); quiete, modeste vivere; latere; t. skola ludus mutorum.
Kommentera
|