Tvinga:

  1. 1. absol.: cogere; vim afferre (C. de Am. § 12); necessitatem afferre, imponere; subigere (Sa., Vg.); domare, continere, coercere (= kufva, tillbakahålla); t. sin vrede iram coercere, reprimere; t. ngn (till) att göra ngt cogere, (subigere), (vi, minis) impellere, perpellere alqm ut faciat alqd; cogere alqm facere alqd (multos subegit ambitio falsos fieri, Sa.); jag tvangs att göra det facere cogebar l. coactus feci; låta t. sig cogi, in ordinem cogi.
  2. 2. med prepos.:
    1. a. t. ngt af ngn extorquere, exprimere alicui alqd; jfr Aftvinga.
    2. b. t. fram ngn cogere ut prodeat, vi producere, protrahere alqm; t. fram ngt (en bekännelse l. dyl.) extorquere, exprimere.
    3. c. t. ngt på ngn obtrudere alicui alqd.
    4. d. t. ngn till ngt cogere ad (parendum; ad silentium; imponere alicui silentium; jfr 1).
    5. e. t. ngn under en lag, ordning: lege astringere, continere alqm.
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!