Tvivel: dubitatio; utan t. sine dubio; sine ulla dubitatione; haud dubie; det är intet t. dubium non est; non potest dubitari; non licet dubitare; t. underkastad dubius; incertus; ambiguus; det är t. underkastadt, om – dubium, incertum est, dubitare licet, dubitare potest (res habet dubitationem), venturusne sit necne; draga i t. dubitare de re; pro dubio habere, in dubium vocare; sätta utom t. pro certo docere l. ostendere; non sinere l. pati dubitari, alqm dubitare; lösa t. dubitationem solvere.