Tur:
- 1. (kretslopp, rund), gång, ird:
orbis; iter; cursus (jfr Vg. Aen. V. 583–5
inde alios ineunt cursus aliosque
recursus adversi spatiis alternosque orbibus
orbes impediunt); göra en tur någonstädes
hän ambulare, iter facere alqo.
- 2. =
(omgång), skifte, ordning: locus; sors; vicis
(gen.), vices; hvar och en i sin tur suam
quisque vicem; suo quisque loco,
tempore; när t-n kommer till mig cum mea
sors fuerit l. exierit (mea prima sors fuit;
ceteri, ut cujusque ceciderit primi, suo
quisque tempore aderunt, L. II. 12. 16);
passa på sin tur suas vices obire; suis
vicibus fungi.
- 3. = medgång, framgång:
secunda fortuna; hafva tur secunda
fortuna uti.
Kommentera