Tillfällighet:

1. 1. egenskap att vara tillfällig: (fortuitum esse alqd).
2. 2. = tillfällig händelse: casus (fortuitus); en lycklig t. secundus casus; en lycklig t. gjorde forte fortunā accidit –.

1. Kommentera

• ...
• tillfriskna
• tillfrysa
• tillfråga
• tillfrågan
• tillfylles
• till fylles
• till fyllest
• tillfyllesgöran…
• tillfångataga
• tillfälle
• tillfällig
• tillfällighet
• tillfälligtvis
• tillföra
• tillförbinda
• tillförlitlig
• tillförlitlighet
• tillförne
• tillförordna
• tillförse sig
• tillförsel
• ...