Slö:
- 1. eg. = icke hvass: hebes, obtusus,
retusus (ferrum, mucro); blifva slö
hebescere; göra slö obtundere, retundere,
hebetare.
- 2. kroppsligen slö, slapp i allm.:
languidus; obtusus (stomachus, Pn.; acies
stellae); blifva slö languescere.
- 3. om
säd (= ej frödd): sterĭlis; cassus.
- 4. om
sinnena, enkannerligen ögat: hebes (oculus);
obtusus (acies oculorum).
- 5. i andlig
(intellektuel) men.: hebes (ingenium; homo
h., hebes ad intelligendum); retusus
(ingenium); obtusus (acies oculorum, animi,
C.; non o-a adeo gestamus pectora Poeni,
Vg.; o. vigor animi, L.); tardus,
stupidus, fatuus (af naturen slö till
själsgåfvorna; dum; fånig); slö till kropp och själ
corpore animoque hebes languidusque
(enervatusque); blifva slö hebescere (acies
mentis; in otio homo), languescere;
ålderdomen har gjort honom slö senectus eum
hebetem reddidit (C.), enervavit, omne
lumen animi exstinxit (C.); jfr Slapp.
Kommentera