Sen:
- I. i positiv:
- 1. i rent temporal
mening (= långt liden, sent inträffande; mots.
tidig, snar): serus; s-a natten sera l.
multa nox; till s-t på natten in multam
noctem; det är s-t på dagen serum diei est
(L.); multus jam dies est; sen hjelp, sen
hämnd serum auxilium, sera poena; s-a
ålderdomen extrema senectus.
- 2. =
långsam: tardus; lentus; sen kommunikation
tardus (et impeditus) commeatus; sen till
orätt tardus ad injuriam; vara sen
tardum esse; cunctari; morari; var ej sen
att hjelpa noli ad opitulandum tardus esse;
han var ej sen att följa uppmaningen haud
cunctabatur l. morabatur monentem
sequi; non morabatur, moram non
interponebat, quo minus l. quin monentem
sequeretur, sine mora monentem secutus
est.
- II. komparativ och superlativ:
(magis, maxime serus – i mots. till tidigare,
-ast); posterior, postremus (i mots. till
förre, föregående, först); hic = den senare
nämnde; mots. ille (dock användes äfven i
denna mening posterior, mots. prior, t. ex.
C. de Off. I. § 67); proximus, hic
proximus, hic = senast förfluten (ej = sist öfver
hufvud; jfr his proximis Nonis, his
Nonis, C. de Am. § 7. 8); (tardior,
tardissimus, i mots. till raskare, -ast); – en s-re
timma posterius (magis serum) tempus
diei; komma i s-ste laget tantum non sero
venire; en s-re tid posterior aetas; s-re
författare posteriores scriptores; en långt
s-re författare qui multis annis post fuit;
till s-ste ålderdom ad extremam usque
senectutem; till s-ste efterverld ad ultimam
posteritatem; hans minne skall lefva till
s-ste efterverld ejus memoria cum omni
posteritate adaequabitur; nulla
posteritas ejus nominis memoriam exstinguet
l. obruet.
|
|
|
|
Kommentera