Saga: fabula (så väl berättelse i allm. som folksaga, fornsaga; dikt); fabella (barnsaga; fabel); fama (= sägnen, traditionen); det bär syn för saga visis dicta (l. rebus verba) confirmantur; det är, går en s. fama est, fert –; blifva en s. fabulam fieri; s-n har gifvit Herkules ett rum bland gudarne hominum fama – Herculem in concilio caelestium collocavit (C. de Off. III. § 25; jfr Tusc. I. § 28); s-r och icke historia fabulae, non incorrupta rerum monumenta (L. praef. 4; fabula, historia, C. de Inv. I. § 27); s-r om gudar och hjeltar deorum et heroum fabulae (heroum veteres et ficti casus; jfr C. de Or. II. § 193); s-n om Amor och Psyche fabula Cupidinis et Psyches; berätta s-r fabellas narrare (Hor. Ep. II. 1. 200); tycka om att höra s-r berättas fabellarum auditione delectari l. duci (C.); fatta s-ns inre mening quid ambagibus significet fabula, intelligere.
Kommentera
|