II. Beskära, v. tr. 2.: = tilldela, bestämma åt ngn (vanl. om Gud l. lyckan ss. subjekt): dare, tribuere, assignare alicui alqd; b-s ngn dari, contingere, licere alicui; var nöjd med den lott, Gud dig b-t tu, quamcunque tibi Deus sortem tribuerit, ea contentus vivito; hvad lott mig än ödet b-t quidquid sors tulerit –; vanligast är ordet i part. pret. tillsammans med lott, del pars rata, virilis, certa, sua, l. i impersonella uttryck med inf.: låta hvar och en, ngn få sin b-de del suum cuique, l. quod cuique l. alicui opus sit, tribuere; (pro rata, virili parte donare alqm; viritim dividere alqd); det var honom b-dt, b-des honom att dö i sin fädernestad fatum illi fuit in patria mori; illi contigit, datum est, ut in patria moreretur; licuit illi in patria mori.
Kommentera
|