Qvick: (eg. = vivus; jfr Qvickna):

  1. 1. i allm. = liflig, snabb:
    1. a. om l. i kroppsliga rörelser: agilis, celer (pedes, manus); pernix.
    2. b. om ögon, ansigtsuttryck, sinne: celer; acutus; acer; argutus; q-a ögon oculi arguti, acuti (C. de Legg. I. 26); q-t utseende vultus argutus (caput equi argutum, Vg.); q. uppfattning, fattningsgåfva ingenium acre, ad percipiendum celere, acutum (jfr C. de Or. I. § 113); en q. pojke (= liflig, med godt hufvud) puer ingeniosus, acutus, celeri l. acri ingenio praeditus (mots. tardus, hebes, jfr C. Tusc. I. § 80); qvicka tankar! age, vigila!
  2. 2. särskildt (motsv. de danska orden: vittig, lunefuld):
    1. a. i allm.: acutus (homo; ambigua sunt imprimis a-ta, C. de Or. II. § 253); ridiculus (lustig, qvick; orator, l. c. 246; mimus admodum r.); facetus (om l. i fina, träffande infall – Crassus; genus, l. c. 228. 241); urbanus (l. c. 269. 227); festivus (eg. upprymd, glad); lepidus (smakfull, fin); non inurbanus, non infacetus; en q. karl homo facetus, plenus facetiarum, facetiis et lepore abundans, ridiculus (l. c. 221); q-t yttrande se Qvickhet.
    2. b. = bitande qvick, satirisk: dicax; salsus (l. c. 255).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!