Punkt:
- 1. = prick: punctum, så väl i
allm. som = skiljetecken; interpunctum (=
skiljetecken); sätta p. interpungere; p. på
tärning punctum tesserae; låta ngn tala till
p. non interpellare alqm.
- 2. =
ståndpunkt, tidpunkt: punctum (temporis);
locus; status; hafva kommit till den p., att –
eo venisse, ut –; på hvilken p. är samhället
quo res summa loco? (Vg.); på denne p. i
berättelsen hic; quum eo l. huc ventum
est, esset –; på hvilken p. står du med
honom quid tibi cum illo est?
- 3. =
moment, afdelning, stycke, sida af ngt:
(punctum, interpunctum – interpuncta
argumentorum occulere, C. de Or. II. § 177);
locus; pars; (res); genomgå hvarje särskild
p. singula persequi; per singula ire; i alla
p-r öfverensstämma med ngn omnibus
rebus consentire cum alqo; blifva slagen på
alla p-r ab omni parte vinci; den
förnämste, vigtigaste p-n caput; en kinkig p. locus
difficilis, lubricus (C.); träffa rätte p-n
caput rei tangere (verum videre); ofta är
för öfversättning af punkt med ett pronomen
i latinet ett pron. neutr. tillräckligt, t. ex.
denne p., desse p-r hoc, haec.
- 4. = sats,
period: sententia.
|
|
|
|
Kommentera