Ben:
- 1. ss. ämne i l. af en animalisk kropp
(benkota): os, plur. ossa: han är blott skinn
och b. ossa et pellis totus est; macie
confectus est; ejus ossa numerantur l.
numerare possis (T. Dial. de Or. c. 21); de
dödes b. ossa (albentia hvitnade; legere –
från bålet; condere sepulcro; ossa tegit
tumulus); smärtan går genom märg och b.
in ossibus exardescit (Vg.), penitus
persentitur dolor; hans ord trängde mig
genom märg och b. in animum meum
penitus descenderunt, altissime
penetraverunt, intimos meos sensus commoverunt.
- 2. ss. lem:
- a. crus = skenben, från knäet
till fotsålan (crura suffringere, succidere
alicui).
- b. femur, eg. från höften till knät;
lår.
- c. öfverallt, der det är fråga om att
stå l. gå, i eg. och oeg. uttryck: pes: stå på
ett b. stare in uno pede; knappt kunna stå
på b-en vix se pedibus sustinere, vix
pedibus constare; (pedes deficiunt – vilja
ej bära – alqm); taga till bens in pedes se
dare l. se conjicere; slå b-en undan ngn
supplantare, evertere alqm; komma på
b-en igen (från att vara sängliggande sjuk)
e morbo (satis validum) valentem,
refectum, recreatum esse; (recreari); få en här
på b-en manum, exercitum cogere, facere,
colligere, conficere, comparare; hjelpa ngn
på b-en erigere, levare; om en sjuk:
aegrum restituere; – i fråga om
förmögenhetsvilkor l. ställning i samhället: stå, vara
på b-en stare (si stare non possunt,
corruant, C.); komma på b-en meliore loco,
fortuna esse incipere, res melius gerere;
aldrig kunna komma på b-en afflictum
jacere; hjelpa ngn på b-en afflictum erigere,
sublevare alqm; stå på egna b., om
ekonomiskt oberoende: suis stare (sustentari)
facultatibus; (meo sum pauper in aere,
Hor.); om inre oberoende: omnia sua in se
posita habere (hafva, l. anse judicare), in
se ipso satis praesidii, satis opis habere
(ad beate vivendum, C. de Am. § 30; de
Sen. § 4; Tusc. disp. V. § 2); om
sjelfständighet i åsigter: suum esse (non
mutuari aliunde; non ut interpretem sequi
aliquos).
- 3. ben på en möbel: fulcrum.
|
|
|
|
Kommentera