Långt:
- 1. om fortskridande i tid, rum, sak:
longe; l. bort procul; resa l. bort procul
abire, in remotas terras abire; hinna l.
longe procedere; multum viae conficere;
multum proficere (in studiis literarum,
in artibus); för l. longius (det skulle föra
oss för l. longius laberer, a proposito
declinarem, si –); så l. jag kan se quam
longissime prospicere, respicere possum; så
l. jag kan minnas quantum praeteriti
temporis spatium respicere possum; gå för l.
modum transire; nimis progredi (C. de
Or. III. § 128); detta går för l. enimvero
hoc ferri non potest; det är l. lidet på
dagen, året – multus dies est; annus jam
prope exactus est; till l. på dagen l.
natten in multum diem (diei), in multam,
seram noctem.
- 2. om afstånd (i rum):
longe, procul (abesse – vara l. borta);
komma l. ifrån procul venire.
- 3. om afstånd
i sak, olikhet: longe; l. olik, l. annorlunda
longe aliter l. secus, l. dissimilis; vara
l. ifrån fullkomlig l. fullkomlighet a
perfectione longe (multum) abesse (C. de Or.
I. § 130); l. ifrån att neka bekände han genast
l. det var så l. ifrån, att han nekade, att
han genast bekände tantum abfuit, ut
infitiaretur, ut statim confiteretur; l. ifrån så
tapper multo minus fortis (multo
ignavior); han är l. ifrån att vara tapper a
fortitudinis laude longe abest; det vare l.
ifrån mig, att jag skulle så göra longe (a
me) absit, ut hoc faciam.
- 4. ss.
bestämning till ett jemförande uttryck: multo, longe
(major).
|
|
|
|
Kommentera