Lott:
- 1. eg. (lott, som kastas): sors; kasta
l. (in hydriam, sitellam) sortes jacere,
dejicere, conjicere; kasta, draga l. sortes
conjicere, ducere de alqa re; sortiri de
alqa re, alqd, utrum – an; en l. faller ut
sors exit, excidit; l-n faller på ngn
alicujus sors (prima) excidit; låta l-n afgöra
saken rem sorti committere, permittere;
ad sortem rem revocare; genom l. sorte,
sortitione.
- 2. det som ngn får på sin lott:
- a. om konkreta ting, ngns andel: sors; pars
(virilis); portio; dela i lika l-r in aequas
partes dividere; aequaliter, aequabiliter
distribuere, partiri; hafva l. i någonting
participem, consortem esse alicujus rei.
- b. ngns öde, bestämmelse, lefnadslott: sors;
necessitas; condicio; fortuna (lefnadslott);
det har blifvit min l., att – mihi imposita
necessitas rei gerendae l. ut faciam alqd;
mihi contigit, ut faciam alqd (mihi fatale
est, ut –, T. Ann. XII. c. 64); det är vår
l. att – ea lege nati sumus, ut –
(vexemus et vexemur ipsi – plåga och plågas);
ej lika falla ödets l-r alia aliis data sunt;
hård, lycklig, usel, olycklig o. s. v. lott
florens, secunda, iniqua, misera, adversa
fortuna; florentes, adversae, secundae
res; bona, misera, par condicio;
mensklighetens allmänna l. communis humani
generis condicio; condicio humana (C. Tusc.
I. § 15); detta är lefnadens lott haec est
condicio vivendi; hvars och ens l. beror
på hans eget förhållande sui cuique mores
fingunt fortunam hominibus; vara nöjd
med sin l. sua fortuna, suis rebus
contentum esse.
|
|
|
|
Kommentera