Ljus, adj.:
- 1. i eg. men.:
- a. i allm.:
clarus (i sig ljus – sol, dies); illustris (= i
sig ljus och upplyst; sol; dies; cubiculum,
domus; nox sideribus, lunā illustris
stjernljus, månljus natt); lucidus (poet. =
illustris); luculentus (id.); illuminatus,
illustratus (= upplyst); l. dag dies illustris,
certus; det är l-t, l. dag lucet; när det blir
l-t, skall jag komma quum l. quando
illuxerit, diluxerit, lux orta erit, veniam; på
l-e dagen (om l-e dagen, vid ljusan dag) luce
(C. de Off. III. 93: l. palam in foro
saltare); clara luce; stå i ljusan låga igne
collucere; totum ardere; sofva upp på l-e
dagen in lucem dormire, stertere.
- b. l.
färg: color clarus, laetus, vigens,
candidus (lysande, liflig färg); c. albidus,
dilutior, languidus, pallidus (= blek färg); l.
hy candidus color; l-t hår flavi crines; l-a
ögon caesii, caerulei oculi.
- 2. i oeg. men.:
l-t hufvud acutum, felix, bonum,
promptum ingenium; de l-a sidorna af en sak l.
hos en person laudes, virtutes alicujus rei,
hominis; l-a ögonblick spiramenta,
intervalla (sanitatis, felicitatis af helsa, lycka);
l-a utsigter laeta, bona spes; en l. idé
callidum inventum l. consilium.
|
|
|
|
Kommentera