Lida, v. intr.:

  1. 1. personelt: labi (tempora labuntur); cedere; hvad l-r tiden? quota est hora?; dagen, året l-r till slut sol se inclinat (L.), inclinat dies (lux ad noctem vergit), annus; hans lif l-r till slut vergit aetas (T.); ”min lefnadsdag är liden” mea quidem acta vita est; occidit brevis lux (Catl.).
  2. 2. impersonelt: det l-r mot (åt) aftonen advesperascit; sol se inclinat; ad noctem vergit dies (Ct.); det är långt lidet på dagen, året prope exacta dies est; nox, hiems adventat, appropinquat; han kommer hit, hvad det l-r propediem, mox, aliquando (serius ocius) adveniet; det l-r med honom (med den sjuke) non procul l. longe a morte abest; mors appropinquat (animam agit); huru l-r det med arbetet quantum operis perfectum est?; quomodo cedit (sub manus succedit) opus?; det l-r med kriget bellum profligatum est.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f