Lida, v. intr.:
- 1. personelt: labi (tempora
labuntur); cedere; hvad l-r tiden? quota
est hora?; dagen, året l-r till slut sol se
inclinat (L.), inclinat dies (lux ad
noctem vergit), annus; hans lif l-r till slut
vergit aetas (T.); ”min lefnadsdag är liden”
mea quidem acta vita est; occidit brevis
lux (Catl.).
- 2. impersonelt: det l-r mot
(åt) aftonen advesperascit; sol se inclinat;
ad noctem vergit dies (Ct.); det är långt
lidet på dagen, året prope exacta dies est;
nox, hiems adventat, appropinquat; han
kommer hit, hvad det l-r propediem, mox,
aliquando (serius ocius) adveniet; det l-r
med honom (med den sjuke) non procul l.
longe a morte abest; mors appropinquat
(animam agit); huru l-r det med arbetet
quantum operis perfectum est?; quomodo
cedit (sub manus succedit) opus?; det l-r
med kriget bellum profligatum est.
Kommentera