Land:
- 1. utan plur.:
- a. = jord i allm.:
terra; ett stort stycke l. multum terrae.
- b. i motsats till vatten (haf, sjö o. s. v.):
terra; (litus, ripa); fast l. (fastland)
continens terra; continens; till lands och sjös
terrā marique; till l-s in terra (dimicare);
terrestri itinere (proficisci); krigsmakten
till l-s och vatten terrestres et maritimae
copiae; drabbning till l-s terrestre
proelium; se l. terram videre (ex longa
navigatione, C. de Sen. § 71); lägga i l. ad
terram (alqam någonstädes; alqo) navem
appellere, applicare; gå i l. (in terram)
egredi, exire; sätta i l. (in terram)
exponere; stöta från l. de terra expellere,
moliri navem; segla utmed l-t terram (litus)
legere; inne i l-t in mediterranea
regione; in interiore parte terrae; inåt l-t in
agros, in interiora, interiores partes l.
regiones; resa uppåt l-t ex litore
ascendere (in mediterraneas regiones); – oeg.:
gå i land med ngt = rem bene, prospere,
feliciter gerere.
- c. i motsats till stad =
landsbygd (vanl. blott i bestämd form): rus,
rura; (agri); älska l-t rure (vitā rusticā)
delectari; vistas, bo på l-t ruri (in agris)
versari, esse, habitare; ligga på l-t
rusticari; resa, gå på l-t rus proficisci, exire,
ire; ströfva omkring på l-t rus, rura
peragrare; komma från l-t rure venire; l-ts
enfald rustica simplicitas; l-ts nöjen
oblectamenta rusticae vitae, voluptates
agricolarum.
- 2. med plur.:
- a. = stycke
afvelsjord: ager; agellus; arvum.
- b. =
landsträcka, del af jorden (till fysiska gränser
och beskaffenhet): terra, solum (mest med
afseende på jordmonen); regio (med afseende
på flackhet l. bergighet o. d.); (fines); loca;
ett skönt, fult l. terra amoena, horrida,
foeda (T. Germ. 5); fruktbart, ofruktbart l.
terra fertilis, sterilis; bergigt, skogigt, flackt
l. regio montana l. montuosa, saltuosa,
silvestris, plana, campestris; loca plana,
campestria, aspera, montuosa et cet.; l-ts
läge terrae situs; söderns länder australes
terrarum partes l. regiones; l-nas krets
(= hela jordkretsen) orbis terrarum l.
terrae; alla l. omnes terrae.
- c. i politisk
men.: civitas (samhälle); fines, ager, agri
(= ett folks område); terra; (populus); ett
fritt l. libera civitas; (liber populus); ett
stort l. magna civitas; l-ts välfärd salus
civitatis (publica; populi); styra l-t
civitatem (rempublicam) regere; civitati
praeesse; l-ts styrelse, författning civitatis
administratio; forma reipublicae; i hela
landet tota civitate, in omni populo; till
fursten frambära l-ts önskningar civium
desideria ad principem deferre; oro råder i
l-t turbati sunt civium animi; här i l-t in
hac terra, in hac l. nostra civitate; apud
nos; vårt, sitt o. s. v. land patria (nostra,
sua); älska sitt l. patriam amare (patria
nos delectat, C. de Or. I. § 195); l-ts fader
pater patriae; enligt l-ts sed more patrio,
more populari l. populi; född i l-t in hac
terra natus; indigĕna; l-ts barn cives;
populares; l-ts kärne, hopp robur, spes
civitatis, patriae; vara i l-t, inomlands domi
esse; vara utomlands peregre versari;
drifva ngn ur l-t finibus, patriā pellere,
expellere alqm; förvisa ur l-t ex l. de
civitate exterminare; igni et aqua
interdicere alicui; in exsilium pellere, expellere
alqm; lemna l-t solum mutare, vertere;
peregre proficisci (in exsilium ire);
fiendens l. terra, ager hostilis; fines hostium;
eröfradt l., lydland provincia; i Etruskernes
l. in agro Etrusco, in finibus
Etruscorum; (i sammansättningar har ordet i
allmänhet formen land- i betydelsen 1 b, i
motsats till sjö-, lands- i betydelsen 2 b, c –
terra, civitas – och landt- i betydelsen 1 c, rus).
|
|
|
|
Kommentera