Klämma, v.:

  1. 1. i allm. = pressa, trycka, i eg. och oeg. men.: premere; k. samman comprimere; skada medels klämning laedere, (collidere); k. i hjel, till döds (compressu) exanimare (T. Ann. XIII. 4); elidere (alqm, fauces alicujus); skon k-r calceus (si minor est) urit (Hor.), premit.
  2. 2. särskildt:
    1. a. k. fram (ut) med ngt: fortiter eloqui, audacter, libere eloqui (quid sentiat – sin mening).
    2. b. k. till: fortiter rem aggredi, audacter, libere loqui.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!