Klaga:
- 1. = beklaga sig: queri, conqueri;
deplorare; ömkligt, högljudt k. lamentari,
ejulare; gemere (qvida); k. öfver ngt queri,
conqueri, lamentari de alqa re l. rem
(lamentari vitam, C. Tusc. I. § 75;
conqueri fortunam adversam, non lamentari
decet, Pt.); k. sin nöd queri, deplorare
fortunam adversam, miserias o. s. v.; k.
att, deröfver att – queri o. s. v. alqd esse,
quod sit alqd (de Sen. § 7); k. öfver ngn
de alqo, de alicujus crudelitate, ignavia
o. s. v.; k. för ngn alicui queri fortunam
suam (jfr 2); du kan ej k., har intet att k.
öfver non est, quod querare; bittert k.
acerbe, maeste queri.
- 2. = besvära sig,
anklaga ngn, söka rätt:
- a. i allm. och i
juridisk men.: queri, conqueri, expostulare cum
(öfver) alqo apud l. ad (för, hos ngn) alqm;
querelam deferre ad alqm, alicui;
accusare, incusare, criminari alqm apud alqm;
k. öfver ngt queri, expostulare rem
(injuriam, Ter.), de re (de injuriis, C.).
- b. särskildt i juridisk men. absolut: lege
agere; jus postulare; jus suum persequi.
Kommentera