Kejsare: (af ordet Caesar, Καῖσαρ): Caesar [så kallades Roms förste kejsare (sjelfherskare) ss. härstammande från Augustus, hvilken var adoptivson af C. Julius Caesar; sedan Augusti slägt utdött med Nero, bibehölls namnet ss. hederstitel, t. ex. et spes et ratio studiorum in Caesare tantum, om Trajanus, Juv. VIII. 1]; imperator (titel för romersk kejsare ss. högste befälhafvare för arméen; den vanliga lat. benämningen för senare tidens kejsare, i anslutning till det romaniska språkbruket: imperatore, empereur); Augustus (hederstitel – den invigde – för C. Octavianus och följande kejsare); princeps (furste, senatens ordförande – vanliga civila embetstiteln för de romerske kejsarne; jfr T. Ann. I. 1: cuncta discordiis civilibus fessa nomine principis sub imperium accepit Augustus); under det Tiberius regerade l. var k. imperante (icke: regnante) l. principe Tiberio.

  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!