Inre, innerst:

  1. I. komparativen:
    1. 1. i allm. och eg.: interior; internus, intestinus (= invärtes, invändig); det i. af huset pars interior domūs; interior domŭs; det i. af landet interiora, interior pars (terrae, terrarum); partes mediterraneae; en i. eld internus ignis; i. smärta dolor intestinus.
    2. 2. särskilda och oeg. användningar:
      1. a. = som tillhör l. angår ett samhälle (hus, stat) i och för sig i motsats till det främmande l. det, som rör dess förhållande till andra (mots. forensis, externus): intestinus (i-num – inhemskt – bellum); internus (Tac.); domesticus (dissensio, seditio, difficultas); urbanus (res urbanae – i. statsangelägenheter, i. politik, i mots. till res bellicae); i det i. (af hus l. stat) domi (parvi foris sunt arma, nisi sit consilium domi); intus domique (C. de Sen. § 12); in pace (in pace enituit, mots. in bello).
      2. b. = som tillhör l. ligger i saken sjelf: ipsius rei praestantia (i. värde); rei vis et natura (sakens i. väsende); i. bevis quae sumuntur ex ipsius rei vi atque natura (ex sua vi atque n., C. de Or. II. § 163; mots. adsumuntur foris); dölja i sitt i. in recessu habere (grammatica plus in r-u habet, quam in fronte promittit, Qu.).
      3. c. = som tillhör l. utgör menniskans andliga väsen: animi, mentis, naturae; varnas af en i. röst naturae quadam voce moneri; ett i. obehag animi dolor; någons i. = alicujus animus, (mens), sensus, (mores); hans i. upprördes commovebatur animus, animo; i sitt i. vara öfvertygad om ngt (animo) sibi persuasisse; i sitt i. bära hat (till ngn) odium clausum in pectore habere l. gerere; blicka in i ngns i. alicujus mentem (intimos sensus) penitus perspicere; (ego te intus et in cute novi, Ps.); det föregick en strid i hans i. animus ancipiti cura distrahebatur, secum discors erat.
  2. II. superlativen: innerst:
    1. 1. eg.: intimus; det i-a, den i-e delen af huset intima domus, domūs pars intima; penetralia domūs (Vestae); recessus.
    2. 2. oeg.: intimus:
      1. a. själens i-a känslor och begär: intimi, secreti sensus animi; känna till menniskornas i-a (tänkesätt, känslor) venas hominum tenere.
      2. b. vara grundad i, härledd från en saks innersta (väsende): in rei visceribus inhaerere, sumptum esse, ex intima re depromptum esse, penitus ex re defluxisse (C. de Or. II. § 318 ff.); statens i-a krafter venae ac viscera reipublicae (C.).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!