Hvila, v. intr.:
- I. om lefvande subjekt och
deras lemmar m. m.:
- 1. absolut: quiescere;
efter arbete h. requiescere; requiem, otium
sibi sumere; låta ngn h. quietem dare,
concedere alicui.
- 2. h. på, mot ngt:
inniti alqa re (manus mensā); incumbere
alicui rei (humero alicujus); hans blick h-de
på, han lät sin blick h. på oculus defixus
erat, oculos defixit in rem l. rei (Libycis
defixit lumina regnis, Vg.); oeg.: h. på sina
lagrar re bene gesta (a pulcherrimis
muneribus, de Off. III. § 2), rebus
splendide gestis requiescere, quiete frui.
- 3. h. ut: requiescere; satis quiescere.
- 4. h. från ngt: a re, ex re requiescere.
- II. om döda menniskor: h. i grafven situm,
positum esse, jacere (hic situs est, hic
jacet – här h-r); quiescere; h. ljuft!
placide quiescat!; sit tibi terra levis!
- III. om saker:
- 1. = stödja sig, vara lagd,
grundad på: niti, inniti alqa re, positum
esse (domus in fundamentis; spes in alqo,
alqa re).
- 2. = ej vara i bruk l.
utöfning: cessare (ager c-at – ligger i träde –;
opus – arbetet –); intermissum esse (t. ex.
opus); låta arbetet h. opus intermittere;
låta ett förslag h. legem differre.
|
|
|
|
Kommentera