Gång:

  1. I. utan plural:
    1. 1. lefvande varelsers g.:
      1. a. = vandring, resa, färd: itio; gradus, iter; profectio; cursus; lärjungarnes g. till Emaus iter discipulorum ad E.; hafva sin g. någonstädes commeare alqo; versari alicubi; styra, ställa sin gång någonstädes hän ire, tendere (gressum tendere) alqo; hejda sin g. sistere, revocare gradum (pedem); sätta i g. impellere, incitare.
      2. b. = sätt att gå (hastigt l. långsamt, med l. utan hållning o. s. v.) ingressio, ingressus (moderatus, citus); incessus (status, sessio, i. teneant illud decorum, C.; i. citus modo, modo tardus, Sa.); gradus; gressus; hafva en hastig, stolt o. d. g. cito, magnifice incedere, gradu l. incessu uti tardo, molli (qvinlig; tarditatibus uti in ingressu mollioribus, C. de Off. I. § 131); påskynda sin g. gradum accelerare; celeri, citato gradu ire.
      3. c. oeg. (om personer): vara i g. med ett arbete in cursu esse.
    2. 2. döda tings (rörelse i rummet): motus, cursus (siderum, fluminis); meatus (Pn.); lapsus (siderum, stellarum, Vg.); månen i tysthet går sin g. luna tacito lapsu volvitur (jfr medio volvuntur sidera lapsu; tacita l., Vg.); sätta i g. impellere, commovere; sätta i raskare g. incitare (facilius est currentem incitare quam commovere languentem, C. de Or. II. § 186); komma i g. incipere moveri; vara i g. moveri; agitari; in cursu esse.
    3. 3. talets g.: gradus (spondēus stabilem gradum habet, C.); cursus; tractus (orationis lenis et aequabilis, C. de Or. II. § 54).
    4. 4. förhållandens, sakers g. = framåtskridande, förlopp, utveckling: cursus (rerum, vitae –; totius vitae cursum videre, C. de Off. I. § 11; interpellatione impedire cursum orationis, C. de Or. II. § 39); iter (i. hujus sermonis quod sit, vides, C. de Legg. I. § 37); ordo, series, progressio (den ordning, i hvilken ngt framskrider, t. ex. disputationis, argumentorum); ratio, descriptio (comitiorum, fabulae); under samtalets g. progrediente sermone; afbryta undersökningens, berättelsens g. ordinem disputationis, rerum tenorem (L.) interrumpere (scindere); samtalet, arbetet var i full g. erat in cursu sermo; opus calebat (C.), fervebat (Vg.); skådespelet har en rask g. cito procedit; ad eventum, exitum festinat (Hor.); så är verldens g. ita natura fert in omnibus rebus; (is vertitur ordo, Vg.); ita fieri solet; så är lifvets g. ea est vivendi condicio; gå sin gilla, jemna g. institutum cursum tenere; quo debet modo procedere; more, ordine procedere; aequabiliter procedere; låta ngt hafva sin g. non impedire, non interpellare alqd, cursum, ordinem rei; sinere alqd suo modo procedere (ire); föreskrifva ngn g-n för hans undersökning l. studier praescribere alicui, qua via procedat disputatio (quomodo disputari velit); teckna g-n af ngns utbildning l. utveckling ss. talare gradus alicujus et quasi processus dicendi perscribere, cursum alicujus p. (C. Brut. § 232, 307); sjelfva framställningens g. har fört oss till Caesar ipse ordo orationis nos ad Caesarem deduxit; rätten må ha sin gång valeat justitia.
  2. II. pl. gångar:
    1. 1. eg.: iter, via; g. i en trädgård l. park spatium (Academiae nobilitata spatia, C.), ambulatio; gestatio (g. på hvilken man bäres, Sen., Pn.); betäckt pelargång porticus; (på sidorna b. cryptoporticus); g. emellan delar af ett hus andron (korridor); transitio; membrum transitorium; g. ofvanpå ett hus solarium; g. under jorden cuniculus; göra g-ar under jorden cuniculos agere; g. i bergverk vena, meatus; för vattenledning specus; g. på ett skepp (mellan roddarbänkarne) forus (per foros cursare); g. i kroppen fistula (rör), foramen (borradt hål); quasi viaperforata (C. Tusc. I. § 46. 47).
    2. 2. = anslag: consilium; dolus.
  3. III. pl. gånger:
    1. 1. om tid (tempus): den g-n, denne g-n illo tempore, hoc tempore; en g. (= blott en g.) semel; aliquando (= någon g. säkert l. åtminstone); en gång aliquando; olim; quondam; mången g. saepe, saepissime; upprepade g-er saepius; semel et iterum; non semel; någon g., någre g-er nonnunquam; två, tre, fyra, fem o. s. v. g-er bis, ter, quater, quinquies;en g. (= med ens) repente, subito; uno impetu;en g. (= tillsammans) simul, una; en annan g. alias; en g. så, en annan g. så alias (aliis temporibus) aliter; mera en annan g. alio tempore plura (de hac re dicemus); alla på en g. uno tempore, una, simul omnes; g. på g. subinde; identidem; ännu en g. iterum; (repete!); så månge g-er toties; huru månge g-er quoties; hvar g. han såg mig quoties me vidit; hvar sin g. alternis (vicibus); vicissim; per vices; in vicem; förste, andre g-n o. s. v. primum, iterum, tertium, quartum o. s. v.; det var förste g-n jag såg honom tum primum illum vidi; se ngn för siste g-n postremum, ultimum videre alqm; just den g-n tum ipsum; två, tre o. s. v. åt g-n bini, trini (o. s. v. med distributivtal); i böner: tandem: kom då en g., hör då en g. veni, audi t.; efter som det nu en g. är så quoniam semel ita est (comparatum).
    2. 2. utmärkande multiplikation: en g. till så stor altero tanto major; två g-er tre bis trini (o. s. v. med distributivtal).
  4. IV. icke – en gång: nequidem.
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!