Ansigte: os (konkret; = framsidan af hufvudet, ”synen”); os rubicundum, pulcherrimum; mager i a. macilento ore; vända a. mot, till ngn os obvertere alicui, convertere in alqm; se ngns a. os alicujus (contra) aspicere (se vultus nedanför); slå ngn i a-t os adversum alicujus verberare; förvridet a. os distortum; frons eg. panna, i betydelse af os särskildt med afseende på det vexlande ansigtsuttrycket; stå a. mot a. frontibus adversis consistere; frons est janua animi; f. serena; fronte occultare sententiam, C.; f. laeta, proterva, Vg., Hor.; facies, forma, abstr. = ansigtsbildning, anletsdrag: pulchra facie esse, nosse aliqm de facie; formae dignitas bonitate coloris tuenda est, C.; species oris = ansigtets utseende: promissa barba et capilli efferaverant speciem oris (L. II. 23); vultus = uppsyn, ansigtsuttryck, ngns blickar: v. est imago animi; v. in nullo animante praeter hominem est; v. severus, tristis, laetus, liberalis, ingenuus allvarsamt, dystert, gladt, ädelt a.; uttrycksfullt a. os argutum, vultus argutus; se (våga se, vilja se) ngn i a-t (= möta ngns blickar) vultum alicujus aspicere, intueri; det synes på hans a. ex vultu apparet, eminet; glädje, förtviflan stod att läsa i allas a-n in omnium vultu eminebat laetitia, desperatio (L.); toto ex ore eminebat crudelitas (grymhet stod präglad i hans a.); nöden, lidandet, sorgen hade tryckt sin stämpel på hans a. facies (os) tanquam egestatis, laborum, doloris vestigiis quibusdam impressa erat (efter C.).
Kommentera
|