Fläkta (Flägta):

  1. 1. = blåsa: flare, spirare (leniter); det f-r ventus spirat (leniter); f. på ngn afflare, aspirare alqm (aura, ventus, homo); det f-r från sjön (lenes) venti afflantur e mari.
  2. 2. = åstadkomma luftdrag: ventum ciere; f. på ngn med solfjäder flabello ventulum facere alicui (Ter. Eun. 595).
  3. 3. = flaxa, fladdra: vento agitari, moveri.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!