Fläkt (Flägt), m.:

  1. 1. eg.: flatus (hiberni, verni vintrens, vårens f-r); (lenior) aura (omnis eum terret aura hvarje f. skrämmer honom; aestiva a. sommarns f.); afflatus (han tål ej en f. af drag – omnis aurae afflatum ut pestiferum horret; friske f-r från bergen, från sjön salubres montium afflatus, afflatus maritimi); halitus, spiritus (oris; s-u suo difflare med en f. af sin ande skingra, Pt.).
  2. 2. oeg.:
    1. a. själen är en f. af gudomen (af Guds ande): animus est divinae aurae particula (Hor.), e divina natura animos delibatos habemus (C.).
    2. b. en f. af gudomlig inspiration, af snille, af poetisk begåfning o. d.: afflatus divinus, afflatus furoris (nemo vir magnus – sine afflatu divino fuit; poēta bonus nemo exsistere potest sine quodam afflatu quasi furoris, C. de Or. II. § 194); spiritus (carent libri spiritu illo, propter quem eadem, quum leguntur, majora videri solent, C. Or. § 130; acer spiritus et vis högre f.; spiritus Grajae Camenae f. af grekisk skaldegåfva, Hor.; der finnes en f. af snille i hans tal oratio plena spiritus est, C., Qu.); en f. af ungdomsmod juveniles spiritus.
    3. c. f. af lycka, framgång prosper fortunae flatus (uti röna, C.); f. af hopp, af frihet aura spei, libertatis (spei auram objicere; libertatis captare – söka uppfånga – auram, L. III. 37. 1).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!