Ära, f.:
- 1. = berömmelse; (bevisad)
heder: gloria (frejdadt namn, ryktets ära);
laus; magna fama; magnum, clarum
nomen; – honos (heder); decus (prydnad,
utmärkelse); sann ära är dygdens eko vera
gloria virtuti resonat tanquam imago (C.);
ä-ns glans splendor gloriae; ära af dygd
och bedrifter, af lärdom och snille g.
virtutis et rerum gestarum, ingenii et
doctrinae (C. de Off. I. 116. 121); krigisk ära
belli, bellica gloria, laus; bellicae laudes
(l. c. l. c.; 78); vinna, inlägga ära g-m
sibi parere, consequi, adipisci, capere (C.
de Am. 25); laude, gloria affici; hölja sig
med ära gloria cumulari; komma med ära
(berömmelse) från en sak cum laude,
gloriose discedere, abire a re; det länder ngn
till ära, gör ngn ära honori, laudi est
alicui; ngn gör ngn ära, är en ära för ngn
aliquis est alicui honori; ornat aliquis
alqm, gloriā afficit alqm; gifva Gudi ä-n
gloriam omnem Deo concedere (laudem
concedere, l. c. 71); Gudi allena ä-n Deo
omnis gloria tribuatur (soli Deo gloria);
hålla ngn i ära colere et observare (l. c.
149) alqm; debito, merito honore
afficere, prosequi alqm; hålla ngns ord i ära
verba alicujus servare, observare;
Romulus i all ära pace Romuli, veniā R-i
dixerim (C. de Off. III. § 41; Div. I. c. 15;
Sen. Qu. Nat. III. 11); ära den som ära
bör suum cuique honorem tribuere
decet; ära öfver honom ejus memoria clara
atque insignis sit, (ne obscuretur); – göra
ngn ä-n af ett besök salutandi causa
domum alicujus venire; jag skall hafva den
ä-n att komma veniam neque meo honori
deero (eoque mihi ipse honore affici
videbor); – stupa på ä-ns fält, bana in proelio
cadere.
- 2. = (godt) namn och rykte:
fama; existimatio; fides (= förtroende,
kredit); det gäller, rör ä-n fama, fides agitur;
bevara din ära, jag säger för visst ante
omnia famae tuae consule, famam tuere,
serva; sätta fläck på, förlora sin ära
famam maculare; famae non parcere;
famam amittere; fläcka, angripa, förgripa sig
på ngns ära famam alicujus violare,
laedere; en qvinnas ära fama mulieris; sätta
sin ära i pant fidem suam obligare; vid
l. på min ära per fidem meam; komma med
ä-n från ngt honeste, salvā famā l. fide
abire, discedere a re, re defungi,
perfungi; falla med ära honeste decumbere.
- 3. = samvete, dygd: honestas; fides
(redlighet); religio (samvete); pudor
(rättskänsla); probitas; sanctitas; en ä-ns man l.
man af ära vir bonus et honestus; vir
plenus fidei (Enn. ap. C. de Sen. 1),
summae fidei l. integritatis; en qvinnas ära
pudicitia (quid mulieri salvum est
amissa p-a, L.; T. Ann. IV. 3); i tukt och ära
pudice; caste.
|
|
|
|
Kommentera