Sida:
- I. absolut: sidan (de två sidorna)
af en (organisk l. oorganisk) kropp (i mots.
till fram, bak, ofvan, nedan):
- 1. eg.: latus;
stöta ngn i s-n latus alicujus fodicare; in
latus impellere alqm (montem impulit in
latus, Vg.); ondt (håll, styng) i s-n
laterum dolor; sluta sig till ngns s., gå vid
ngns s. ad latus alicujus se applicare,
latus alicujus tegere; aldrig gå från ngns
s. a latere alicujus nunquam discedere;
sätta handen i s-n manu latus
comprehendere; komma från s-n ex latere, a latere,
ex transverso l. transversum, ex obliquo
venire; hafva s-n obetäckt latus apertum,
nudum habere, dare, praebere; angripa
ngn i s-n (falla ngn i flanken) a latere
aggredi alqm, in latus alicujus invadere,
incurrere; se åt s-n aspicere in
transversam partem, in obliquum; sitta vid s-n
af vägen juxta viam sedere; gå åt s-n
secedere; jfr Afsides.
- 2. i oeg. uttryck:
stå vid ngns s. adesse alicui; tala vid s-n
om saken alias res agere; sätta å sido
omittere, praetermittere; negligere; abjicere,
relinquere (obedientiam, C. de Off. I.
102); skämt å sido amoto l. remoto joco.
- II. i allm. utan ofvan nämnde motsats
= gränslinie l. yta, parti af ngt, håll om
ngt:
- 1. i eg. uttryck: latus (latera trianguli,
tesserae; dextrum Scylla latus – freti –
laevam implacata Charybdis obtinet, Vg.);
pars (i allm. = del, parti; håll); båda s-na
af floden utraque pars fluminis; föra ngn
öfver till andra s-n om floden in alteram
fluminis partem l. ripam transjicere alqm;
den tyska, franska s-n (af floden) Gallorum,
Germanorum ripa; stå, ligga på andra s-n
ab altera parte stare, collocatum esse;
omgifva på l. från alla l. båda s-r undique
l. utrinque cingere; befinna sig i en annan
s. af huset in alia parte aedium esse; åt
alla s-r in omnes partes; quoquo versus;
åt båda s-r utrinque; på andra s-n om ngt
ultra, trans alqd; på denna s-n om ngt cis,
citra alqd; främre, bakre s-n pars (frons)
aversa, adversa; särskilda uttryck:
medaljens båda s-r pars aversa et adversa
clupei l. utraque frons clupei; s. i en bok l.
af ett papper pagĭna; de två s-na af ett
tyg panni utraque pars, frons.
- 2. i
oeg. mening:
- a. i allm.: (pars); å andra s-n
rursus; å ena s-n – å andra s-n quidem –
sed (visserligen – men); et – et rursus;
vel – vel; neque – neque; neque – et (å
ena sidan icke – å andra sidan); t. ex. nec
modus est ullus investigandi veri, nisi
inveneris, et quaerendi defatigatio
turpis est, cum id, quod quaeritur, est
pulcherrimum (C. de Fin. I. 3; jfr 7); id
neque feci adhuc nec mihi tamen, ne
faciam, interdictum puto (ibdm).
- b. på,
å, från ngns sida: jag å min s. ego;
equidem; på sin mors s. vara beslägtad med
ngn a matre l. materno genere contingere
alqm, cum alqo conjunctum esse; röna
välvilja från ngns s. beneficium accipere
ab alqo; beneficio affici ab alqo; frukta
intet från ngns s. ab alqo nihil timere.
- c. i fråga om partiåsigt l. – ställning: pars;
partes; causa; stå på ngns s. ab alqo, ab
alicujus parte, pro l. cum alqo stare; stå
på aristokratiens s. optimarum partium
esse; pro causa optimatium stare; öfvergå
på ngns s. in alicujus partes l. causam
transire; pro alqo stare incipere; draga
ngn öfver på sin s. ad suam causam, ad
suas partes, (ad utilitates suas)
adjungere alqm; sibi conciliare alqm; gynna
båda s-na utrique parti favere.
- d. i
fråga om egenskap, hänseende, synpunkt: två s-r
af samma sak ejusdem rei duae partes (l.
species); saken har äfven sin andra, sin
ledsamma s. est etiam aliud, quod in hac re
considerandum videatur; habet res locum
lubricum, molestum; se, taga en sak från
den bästa, ljusaste s-n in meliorem partem
alqd accipere, interpretari; framhålla de
bästa s-na hos hvarje sak ea, quae in
quaque re optima sunt, commemorare; ngns
vackra s. virtus, laus (pl. virtutes, bona)
alicujus; denna vetenskap är hans starka s.
hac arte maxime confidit (C. Tusc. V.
8), plurimum valet, maxime excellit; ngns
svaga s-r alicujus vitia, mala (est iniqua
in omni re accusanda praetermissis
bonis malorum enumeratio vitiorumque
selectio, C. de Legg. III. 23); ea, quae in
alqo vitiosa sunt (C. de Or. II. § 90);
girighet är hans svaga s. in avaritiam
maxime propensus est (pecuniā vincitur);
egenkärlek är ej hans svaga s. non est
nimis sui amans; mannens älskvärda s-r
hominis suavitas.
|
|
|
|
Kommentera