Ruin:

1. 1. i abstr., vanligen oeg. betydelse = fall (förfall): ruina; labes; pernicies; ekonomisk r. fortunarum ruinae (C.), afflictae fortunae; sedlighetens r. morum labes; det blir min r. haec res mihi erit perniciosa, damnosa l. damno, exitio; mihi perniciem minatur et cet.
2. 2. i konkret mening = en förfallen byggnad l. i plur. spillror af en byggnad: aedificium semirutum, ruinosum; muri diruti; ruinae (Roma crescit Albae ruinis, L. I. 31; T. Ann. XV. 42); parietīnae (C.); rudera (spillror; grus, Pn.); reliquiae (domus, urbis o. dyl.); staden ligger i r-r oppidum prostratum et dirutum jacet (Sulp. ap. C. Ep. ad Fam. IV. 5. 4; på samma ställe: uno loco tot oppidûm cadavera projecta jacent; jfr Vesenb.); begrafvas under husets r-r ruinā domus opprimi.

1. Kommentera

• ...
• ruda
• ruelse
• ruff
• rufva
• rufva
• rugg
• rugga
• rugga sig
• ruggig
• ruin
• ruinera
• ruinera sig
• ruinerad
• ruka
• rulla
• rulla
• rullande
• rulle
• rullgardin
• ...