Befara, v. tr. 4.: b. en väg viā proficisci, ire; (viam conficere); b. ett land terram peragrare, obire, percurrere; ett haf mare pernavigare, lustrare; mari navigare. – Ordet är föga brukligt utom i part. perf.: Befaren:

  1. 1. i passiv men.: en mycket, allmänt b. väg via celebris, frequentata, trita; en aldrig b. väg via nullius pede, (sŏlo) trita; deserta.
  2. 2. i aktiv men., vanl. blott om sjömän = berest; sällan = bevandrad (i ngt), se dessa ord.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!