Galen (af gala, eg. = incantatus i. e.
medels sång förtrollad):
- 1. = rubbad till
förståndet:
- a. (om personer och deras
handlingssätt l. tankar): amens, demens (vansinnig);
insanus (icke klok); fatuus (fånig); furiosus
(rasande); delirus (tokig); vesanus
(vanvettig); vara g. insanire (cum ratione i., Ter.
Eun.); furere (Solon – se furere
simulavit); delirare (adeone me delirare
censes, ut ista esse censeam, Tusc. I. § 10);
blifva g. insanire, furere incipere (i pf.
coepisse); mente capi; man kan bli g. vid
att höra sådant quis est, qui haec audiens
mente constare possit l. cui haec
audienti mens possit constare; är du galen?
satin sanus es?; hur kan man vara så g.?
tantamne esse in quoquam insaniam
(perversitatem)?
- b. om djur (särskildt
hundar): rabiosus, rabidus (canis, leo); vara
g. rabere.
- 2. g. efter ngt = (vildt)
begärlig efter ngt: avidus (pecuniae, laudis);
incensus, ardens (cupiditate alicujus rei);
vara g. efter ngt insane concupiscere alqd,
nimis duci, delectari alqa re; insanire
amore alicujus, (deperire alqam).
- 3. =
orimlig, förvänd, öfverdrifven o. s. v.:
absurdus, perversus, pravus; insanus,
praeposterus; intolerabilis, immodicus, nimius;
nej, detta är för g-t enimvero hoc tolerari
non potest; om det blir allt för g-t si
plane intolerabilis res fuerit, (injuria
exarserit –); g-t förslag, g. uppfostran
absurdum consilium; perversa, prava educatio;
hans arbete var ej så g-t haud absurdum
opus; g. lyx luxus nimius, insanus; g.
räkning vitiosa ratio; g-a åsigter pravae
sententiae l. rationes; hafva g-a meningar
prava sentire; det var det g-ste, jag hört nihil
audivi absurdius l. insanius.
- 4. = yr,
uppsluppen, löjlig, lustig: lascivus;
ridiculus; profusus in jocando; procax; g-a
upptåg jocularia; ridicularia.
- 5. = orätt,
ej den rätte: alius; non is, qui debebat esse;
komma in på en g. väg aliam, non eam,
quam debebat, viam ingredi; få en g. hatt
alienum (non suum) pileum nancisci.
|
|
|
|
Kommentera