Brott:
- 1. i eg. men. = brytning l. ställe
der en sak är bruten: fractura (cruris,
lapidis); = krökningspunkt, vinkel sinus; för
öfrigt förekommer denna betydelse af ordet
nästan blott i sammansättningar, ss. benbrott,
stenbrott, skeppsbrott m. m.
- 2. =
förbrytelse:
- a. absolut: scelus, noxa (i allm.
straffvärd handling); culpa (skuld); facinus
(våldsbragd; facinus est vincire civem
Romanum, scelus verberare); maleficium (=
illgerning); flagitium (nesligt b.); hemskt,
afskyvärdt b. scelus atrox, detestabile; begå
b. scelus (in se) admittere, committere,
facere, in alqm edere; ertappas med b. in
scelere deprehendi; röja, upptäcka
patefacere, ostendere; bestraffa scelus persequi,
vindicare, sceleris poenam sumere;
tilltalas för ett b. de scelere appellari (C. de
Off. I. § 89); crimine alqo accusari.
- b. brott mot ngn l. ngt: scelus commissum
in alqm, injuria alicujus, violatio (pacis,
legis, foederis); b. mot vänskapen crimen
violatae amicitiae; anklagas för b. emot
fördraget, mot vänskapen violati foederis
argui; jus amicitiae deserere argui (C. de
Am. § 35).
|
|
|
|
Kommentera