Yra, v.:

1. 1. (yr) snön yr: vento l. turbine agitatur, circumfertur nix; det yrde upp ett moln af dam pulveris nubes coorta, concitata est; y. igen nivibus claudi, praecludi.
2. 2. (yrar): delirare; furere; (aestuare; gestire, exsultare); y. i feber febri delirare (Lucr.), deliramenta loqui; Empedocles y-ar (fantiserar) delirat E. (Hor.); yrande fröjd exsultans, gestiens laetitia (C. Tusc. IV. 66; effusio animi in laetitia, id.); y. af förtjusning exsultare laetitiā.

1. Kommentera

• ...
• yppa sig
• yppas
• yppare
• ypperlig
• ypperst
• yppig
• yppighet
• yppigt
• yr
• yra
• yra
• yrfä
• yrhet
• yrhätta
• yrka
• yrkan
• yrkande
• yrke
• yrkesafund
• yrkesbroder
• yrkesman
• ...