Vår, m.: ver (utan pl.); vårar verna tempora; som hör till v-n vernus; v-n kommer, nalkas ver venit, incipit, adventat, appropinquat, appetit (Lucr. I. 1. ff.); i början af v-n primo vere, vere novo; full vår adultum ver; i slutet af v-n praecipiti vere; en evig vår aeternum ver (Ov.); den ljufva v-n veris suavitas; om v-n vere; i våras proximo vere; till v-n cum ver erit; lifvets vår ver aetatis, flos aetatis (ver tanquam adolescentiam significat, C.).