I. Vind, m.:
- 1. eg.: ventus; (aura;
flatus); väder och v. venti tempestatesque;
v-n blåser, fläktar v. spirat, flat; gynsam
v. ventus secundus, prosperus; ogynsam
v. (motvind) v. adversus, contrarius; kall,
ljum v. frigidus, hibernus, tepidus v.; få
v. ventum idoneum nancisci; vänta på v.
ventum exspectare; segla med gynsam,
ogynsam v. secundo, adverso vento navigare;
in ventum adversum tendere; v-n blåser,
är emot ngn v. adversus est, tenet alicui;
v-n blåser från norr, är nordlig o. s. v. v.
a septentrionibus oritur, flat; v-n fyller,
spänner seglen tendit, implet vela v.; v.
reser sig, uppstår oritur, consurgit; v-n
blir starkare v. crescit, increbrescit;
lägger sig cadit, desidit, considit; hafva v-n
i ryggen ɔ: afflat tergum ventus; drifvas
af v-n vento agitari; drifva för v-n vento
jactari, agi (fert ratem aura).
- 2. i oeg.
uttryck: få v. i seglen secundia fortuna uti
(incipere); vända kappan efter v-n
temporibus servire, callide uti; ad nutus
fortunae se convertere.
Kommentera