Vanlig: solitus; usitatus; (usu frequens; qui in frequenti usu versatur); vulgaris; quotidianus (hvardaglig); communis (gemensam, allmän); sollennis (häfdvunnen, traditionel); ett v-t ord verbum usitatum; det v-a umgängesspråket sermo quotidianus; quotidiani sermonis consuetudo; det v-a lifvet in vita communi; v-t menniskoförstånd sensus communis; det är ett v-t fel commune (humanae naturae) vitium est; v. sed, bruk mos, institutum sollenne; det är v-t, att – fit plerumque, fieri solet, ut –; icke öfver det v-a non supra solitum modum (non praeter solitum, Hor.).